Kan idag konstatera att jag absolut inte är frisk nog att ta hand om en bebis... och klockan är inte ens 10. Det här blir en lång dag.

Tur att mormor kommer snart så hon kan försöka underhålla herrn.

hej

Nu är jag allt grymt trött på att vara sjuk. Nu är jag tillräckligt frisk för att bli uttråkad men fortfarande sjuk nog att inte orka göra något. Nu väntar jag på att bli frisk.

När jag var som sjukast spelade det ingen roll att jag hade 8 filtar, 2 täcken och tjocktröja på mig. Jag frös ändå. Vi tog in 2 konvektor-element i sovrummet som gick glödheta men jag frös fortfarande. Då kom Eddie på en fantastisk uppfinning, det var det bästa på länge. HÅRTORKEN! Den gick på högsta värmen under täcket och jösses vad skönt det var. Man blev varm i hela kroppen och smärtorna nästan försvann, det var så underbart. Han är riktigt påhittig, han :D

Men med inte bara en utan 2 st konvektorelement som eldade för fulla muggar, en hårtork som blåste halva nätterna och tv:n som vart på i princip dygnet runt ser jag inte direkt fram emot nästa månads elräkning haha. Men guuuud var skönt det var att vara varm :) 

Det har blivit himla känsligt det här med sina barn och internet. Vissa menar att bilder på sina finaste inte får förekomma på internet, dom har ju inte valt det själva medans andra anser att man får lägga ut hur mycket bilder på sina barn som helst, det är ju dina barn. Likaså skriva om barnen, här är det delade meningar. En del säger att man inte ska "lämna ut" barnen för mycket med det riktiga namnet eller för mycket information medans andra anser att det inte finns något som behöver döljas för en sådan liten person.

Hur mycket får man skriva om sina barn? Hur mycket bilder får man lägga ut? Vad tycker ni?

Sen är det ju också intresse, vissa vänner säger att jag inte gör annat än att prata om Neo i bloggen, att det har blivit tråkigt och att jag borde ha andra intressen medans andra hälften säger att jag borde lägga ut mer info om min underbaring och vår vardag ihop och att det känns som att jag inte bryr mig om honom så mycket.

Herregud min älskade lilla underbara varelse, han är mitt allt, mitt liv! Att inte varje mening är om honom är riktigt kämpigt, helt plötsligt spelar ju ingenting annat någon roll. Att någon kan tro att jag inte bryr mig om honom gör mig gråtfärdig. Jag är världens lyckligaste och undrar hur kunde just jag få världens bästa unge?

Vad är FÖR mycket? När är det fel att prata om sina barn? När är det rätt?

Jag tycker att det är ganska tråkigt att alla har så mycket åsikter om andra, det är därför jag inte skrivit mycket i bloggen den sista tiden, vet liksom inte vad jag ska skriva för att ingen ska bli sur...

Denna elaka hemska influensan fick till slut tag i mig och slet mig i stycken. Folk runtomkring mig föll som furor för Herr Influensa men jag "som aldrig blir sjuk" trodde jag skulle klara mig. Lätt! Det gjorde jag inte.

Denna gången tog det dessutom väldigt hårt på mig, den var väldigt jobbig + långdragen. Det var i tisdags kväll förra veckan jag började bli dålig och idag 12 dagar senare är jag fortfarande inte frisk, även om jag absolut är på tillfriskningsvägen och enligt läkaren borde jag vara helt frisk onsdag-fredag nästa vecka. Det ska bli underbart skönt och jag räknar ner.

Oftast när jag är sjuk kan jag ändå kolla på film, dricka te och läsa men det gick absolut inte denna gång då hela min kraft gick åt att fajtas med den lilla kvinnan som stampade på mitt stackars huvud med stilettklackar, mannen som bodde i min mage och ville möblera om och fröken celsius som höjde min kroppstemperatur som totalvägrade lämna min kropp. Jag är iaf glad att jag kunde ligga i sängen och surfa med datorn 4 ggr, då gick tiden lite fortare.

Jag har alltid sagt att det inte finns något man inte kan göra med barn- det krävs bara lite mer tid och planering (tex vandra i fjällen, jordenruntresa med volontärarbete, starta företag eller kanske plugga utomlands) men nu har jag kommit på en sak som man INTE klarar av med barn- att vara sjuk! Det är omöjligt. Tack och lov har jag världens bästa och underbara sambo som tog VAB-dagar och var hemma från jobbet för att ta hand om Neo. Utan honom hade det aldrig gått. Imorgon måste han tyvärr gå till jobbet så då får Neos mormor ta hand om lillskrutten, det går säkert jättebra.

Nu kan jag iaf sitta upp längre stunder, inga spyor har kommit och huvudvärken är hanterbar. Jag är helt klart på bättringsvägen! :D

00-02-29 - 11-01-11

Det var för jobbigt att skriva det innan men nu har vår underbara fantastiska hund tyvärr lämnat vår värld. I tisdags kväll hände det ofattbara. Det var fruktansvärt jobbigt och vi blev ganska chockade. Visst var hon gammal men vi trodde att hon var frisk och hade långt kvar. Men hon dog under de bästa förutsättningarna (om man nu kan säga så), hemma och utan större lidande. I söndags så var hon glad, sprallig och busade men hon ville inte ha mat. Leverpastej, grisöra, kanelbulle och köttbullar slank dock ner utan problem. I måndags var hon trött och sov mycket under dagen. Denna dag var maten också totaltointressant, godis också men grisöra och broccoli (favoritmaten) var helt okej att få i sig. I tisdags var det värre, hon var illamående och spydde runt om i lägenheten, ville inte gå ut och kissa och inte ens mysa i sängen. Hon hade varm nos och var lite simmig i blicken och inte ens broccoli var intressant. Hon är normalt väldigt matglad och vi visste nu att hon var riktigt dålig och sa till varandra att om hon är likadan morgonen efter måste vi nog åka in till Blå Stjärnan (djursjukhuset) så hon kanske får lite penicillin eller något (trodde hon kanske hade fått influensa). Vi åt kvällsmat i lugn och ro och istället för att vara med i soffan ville hon hellre lägga sig under köksbordet och eftersom vi trodde hon ville ligga och vila lite ifred (trots att det aldrig har hänt) lät vi henne vara. Jag gick in i duschen och när jag kommer ut i handduken till köket ser jag det med en gång. Tveklöst. Hon var död. Jag fick panik och skrek att Eddie skulle komma. "Är Lajka död" frågade han. "Jag hörde det på din röst". Trots att vi var bombsäkra ville jag att han skulle putta på henne. Ingen reaktion. Ett hemskt ögonblick att se sin hund ligga död, samtidigt som jag är fantastiskt glad att jag slapp ge henne en spruta. Inte ens 2 dagar var hon dålig så det gick iaf väldigt väldigt fort...










Kommer alltid att älska dig, Lajka...

---

Ja, dessa små bebiständer alltså. Dom små stackarna har ont när tänderna spricker upp, det kliar och spänner. Tänk om man kunde ta bort obehaget för dom men näe, tyvärr det är ett nödvändigt ont. Vi har ju märkt att det varit på gång ett tag med litervis med dregel, smågnäll och en himla massa bitande och gnagande men trodde det skulle dröja ett tag till iaf, men icke!

Härom dagen så ser vi nåt vitt i tandköttet. "Vi får kolla om ett par dagar igen om det vuxit ut mer" sa Eddie, jo visst, det lät som en ypperlig idé tyckte jag. Dagen efter kollade vi igen och en stor vit tand var det helt klart, inte helt färdig-utväxt men ändå. Oj oj stora pojken tänkte vi och började gnugga tandköttet lite mer för det älskar lillen. Känner en stenhård vass "kant" till. Nej vänta lite nu...ännu en!!!?? 3 tänder? Herregud! Ger stackaren lite panodil så han får sova... bara det att han somnade lite väl fort hahaha..



Vi pillade inte i munnen på honom under hela natten men dagen efter så kollade Eddie igen. "Vad konstig den i nedre högre sidan känndes, fortfarande lite mjuk liksom..." "Jo visst" svarade jag "men den var på vänster sida". Vi hade alltså "sett" varsin tand hahaha.

Inte en, inte två, inte tre utan FYRA små tänder har redan spruckit upp, och han är inte ens 4 månader ännu!
Visserligen är dom inte färdiga, men herregud! Dom har iaf spruckit upp. Visst har han vart lite gnällig men jag tycker han har klarat det exemplariskt. Det måste ju ha gjort jätteont med alla dom tänderna, och alla på samma gång? 4 tänder inom 2 dagar, lilla stackaren. Är så stolt över honom! Min lilla kille börjar bli stor =)

Ja tiden går så himla fort och jag har helt glömt av bloggen. Min lilla älsklingsskrutt är väldigt livlig av sig och tycker inte alls det är kul när mamma sitter vid datorn och den lilla tid han sover är det en massa tvätt som ska vikas, disk, städning som behöver göras och en massa sånt tråkigt. Bloggen blir helt enkelt lidande tyvärr.

Julafton kom och gick oerhört fort med en massa massa julmat och godis till oss och en himla massa julklappar till neo. Denna är nog min favorit, från Neos faster Sofie. Denna lilla kille med detta enorma paket tillsammans med pappa och farmor.



Nu syns ju inte hela bilden men ni ser lite hur stor den är. Det var en nallepuhleksak som BÅDE är racingbil OCH gunghäst, tror denna kommer bli oerhört populär inom en snar framtid.


Här är den! =) SÅÅÅ fin



På annandag blev det premiär för en tripp till universeum för lilleman. Det var mycket populärt att kolla på alla djur


Men när vi kom till giftormarna så blev det istället så här 



Stensover i bärselen hahaha




 

Fram till igår fanns INGEN julkänsla, inte det minsta! I mitten av december fick jag tvinga mig till att julpynta. Ville helst bara hoppa över julen, och hoppas på en bättre jul nästa år och jag trodde jag hade växt ifrån julen. Men sen så hände något! Igår var jag och eddie och gjorde den sista julshoppingen och jag får se ett JÄTTESTORT paket under vagnen. Till mig! Försökte gå igenom hela hjärnhistoriken för att se om jag sagt till honom att jag önskat mig något eller vart i någon affär där vi hittat nåt... stort?

Icke sa nicke, kom inte på en enda pryl och genast var det som om någon tryckte på "julkänsla-knappen" och med en gång så var jag som ett litet barn med förävntingarna på julen. Helt plötsligt fick jag bråttom. Hade inte det minsta lust med något julstök innan så jag börjar i princip från noll- på dan före dan före dopparedan.

Ja, det var bara att lägga i en riktig hög växel och inhandla ingridienser till julgodis. Det blev brända mandlar, ischoklad, knäckäpplen, fudge (och pepparkaksfudge), pepparkakor och knäck. Idag när jag vaknade var det bara att fortsätta och för första gången i december satte jag i ljus i min adventsljusstake så ljus ett-två-tre fick brinna lite längre innan jag till sist även tände det fjärde. Åh så mysigt! Idag har jag också vart på liseberg med barn och sambo, det var fantastiskt! Men jävligt iskallt!!!! Insåg att mina superbra underställ inte är sådär jätte superbra i garderoben hemma. Suck, att jag aldrig lär mig. Nu sitter vi här hemma med allt godis och väntar på att revbensspjällen ska bli färdiga och kollar på Lotta Engberg som resten av svenska folket med förhoppningen att vi vinner stort- naturligtvis. Jag kommer ha en mycket trevlig kväll och helt plötsligt kan jag inte vänta till julafton med all julmat, klappar, familj och att visa Neo hur en jul ska firas. Trots att han än är för liten för att komma ihåg hans första jul är det trots allt hans första jul och det måste firas!

Jag som trodde jag hade växt ifrån julen...

Nu ska vi iväg till Neos faster Sofie och Kusin William :D



Hej då!

Det slår aldrig fel!

Neo är idag 3 månader och 3 dagar. Än så länge har jag inte kunnat äta en måltid ifred utan att han behöver mat. Egentligen är det rätt så komiskt, det slår aldrig fel. Maten brukar antingen ätas kall eller nästan inhaleras. Men idag så tänkte jag noga på hur jag skulle slippa att shotta morgonkaffet.


Började sätta på kaffebryggaren och sen sa att Eddie skulle gå upp 10 min tidigare och ge skrutten mat och när han gjorde det så slängde jag mig i duschen. Jag vet att Neo somnar om i ungefär 30 min efter morgonmatningen (men oftast är jag så trött så jag lägger mig och sover jag med.)

Jag tar fram mjölken (och lyssnar noga så han inte vaknar)
Värmer den i micron (För vem vill ha kallt kaffe)
Häller i kaffet
Tar muggen och sätter mig i soffan, kurar upp benen och sätter på nyhetsmorgon (Lyssnar igen ordentligt)
Börjar dricka kaffet
"UUUUÄÄÄÄÄHHH" (Han har vaknat)
Kaffet blev shottat idag igen

Helt otroligt! Det slår aldrig fel! hahaha

Igår tränade jag för första gången sedan graviditeten. Efter Ole-Dole-Doffmetoden blev det dans Afro. Jag ville göra något roligt istället för att börja "träna" med en gång.

Ja, hur gick det då? Kort sagt så skulle jag istället valt ett bas/steppass haha. Det var oerhört jobbigt, inte bara konditionsmässigt utan det var en himla massa övningar jag inte gjort på ett par år, en arm dit, den andra armen under, benet upp och det andra benet stampar. Skulle jag spela in mig själv skulle jag tro att det var en cirkusskola (en sämre sådan) för herregud jag förstår inte hur människokkroppen kan böja sig på det sättet. Foglossningen jag inte känt på snart 3 månader gjorde sig påmind igen, och i mitt minne "var det ju inte så farligt", jo tjena hahaha, att ta sig hem från gymet var helt klart besvärligt men att ta sig upp ur sängen i morse var en riktig pärs. Stackars Neo som kommer ha det mycket tråkigt idag då jag knappt kan röra mig. Självklart finns träningsvärken där också, men långt ifrån lika farligt som foglossningen. Jag hade bokat ett bodypump-pass till imorgon också, men dom planerna blev ändrade illa kvickt. Har idag insett:
1.) Man förlorar oerhört mycket kondition och muskler under 9 månader trots att man har samma storlek som innan graviditeten (nu har ju inte JAG det, men jag tror det är så för dom också haha)
2.) Dans Afro är inte enbart "roligt", det är grymt jobbigt
3.) Jag måste börja smygträna innan jag går på såna här pass igen. Bas-pass here i come (och dessutom ta det lugnt)
4.) En ny graviditet i dagsläget skulle troligtvis ta kål på mig
5.) Det är en enormt skön stämning på friskis :D




Idag ska jag och Neo (Förhoppningsvis Eddie också men han vet inte när han slutar jobbet) till Kattis på middag, det ska bli jättejätteroligt. Hon har flyttat så vi ska kolla in den nya lyan och sitta och snacka lite. Verkligen något att se fram emot!

Igår var vi på familjerätten för att skriva på faderskapstesten, inget konstigt med det. Förutom att vi är lite speciella eftersom inte Eddie hade någon legitimation så därför var Neos farmor med, för att kunna styrka Eddies identitet. Det "konstiga" var att det inte var några problem alls.. Det var ingen som ifrågasatte det eller var misstänksamma. Det var en tjej och två vittnen och ingen frågade Annelie om någonting. Inte vad Eddies personnr är, vad han heter i andranamn, hur länge vi vart tillsammans, ingenting som skulle kunna visa att Eddie är den han säger sig vara. Det får mig att undra om det verkligen är så lätt att så att säga "hitta på" en pappa. Tänk nu om det inte alls hade vart Eddie där som satt brevid mig utan någon jag hade bett "låtsas vara eddie" om han nu inte skulle vilja skriva på faderskapstesten av en eller annan anledning.

Är det verkligen så lätt? Tänk om Eddie hade misstänkt att han inte var pappan och hade vägrat skriva på innan DNA-test gjorts så hade jag bara kunnat haffa en kille på stan som skulle låtsas vara Eddie som skrev på papprena... läskigt det där

Naturligtvis är så inte fallet, det VAR eddie på plats och ingen skådespelare, men jag blev ändå förvånad att det var så lätt, inte några frågor om var körkortet är, inga frågor om eddie till annelie eller en fullmakt hon skulle skriva på. Jaja nu är han pappa också på pappret iaf! Härligt

Nu har jag internet igen (jag vet ett himla tjöt om mitt internet, att det alltid ska krångla) men nu är det tillbaka igen så nu kan jag fortsätta blogga :)

Idag ska eddie förhoppningsvis bli pappa (på pappret alltså) men eftersom han inte har någon legitimation så får vi se om det går. Vi är iaf 3 stycken som ska med och intyga hans identitet så vi får hoppas på det bästa :D Sen blir det direkt att åka till mormor som fyller år och om jag hinner få färdigt min present blir det riktigt bra

Vi ses och hörs!

Vi har verkligen fått en social unge, på både gott och ont. Visst är det superkul att han vill vara med men det kan bli lite jobbigt när man inte får äta ifred, ta en dusch eller laga mat. Visst visst jag vet vad ni tänker säga: Det beror på vad man vänjer dom till. Ja, det är alldeles riktigt till viss del och till viss del är det faktiskt deras personlighet (japp vart och kollat med experter på BVC)

Duschen var lätt fixat: Babysittern och gymet in i badrummet och allt är frid och fröjd :)

Äta maten var värre eftersom han är alldeles för liten för att sitta i barnstol än. Babysitter på matbordet går alldeles utmärkt när man lagar mat men tyvärr blir det alldeles för trångt när man väl ska sätta sig att äta men då tänkte vi såhär:



Vi har en "stol-på-bord" som egentligen är till för att ta med sig när man kommer till andra som vi satt på bordsänden och som sagt så här han lite för liten så hela sitsen är packad med handdukar så han sitter "fast" och inte kan rulla runt eller ramla ut. Den stora handduken framför honom är en krockkudde om han skulle råka tappa huvudet. Åt sidorna kan han inte ramla. Han får vara med, och vi slipper hålla i knät. Helt perfekt!

Jag ser verkligen fram emot att göra något riktigt roligt. 99% av alla saker man gör är trevliga, mysiga, roliga eller allmänt sköna (när man träffar kompisar, äter middag, fikar och hittar på aktiviteter) men det är sällan dom är så vansinnigt roliga att man kommer ihåg det länge efteråt med ett leende på läpparna och tänker att "det där var en bra dag". Nu var det längesen jag kände så och tycker allt det är dags igen. Dra ihop ett par kompisar och göra något riktigt roligt...

Vad är det då? Hm jag vet inte, och behöver eran hjälp. Något jag aldrig gjort innan skulle vara riktigt skoj. Det skulle vara kul att.. tja, kanske hoppa fallskärm, ta en tangokurs, 5-kamp på gökboet, köra på en rallybana, bada med delfiner (kan man förresten göra det i sverige?) eller något annat skoj.. vad säger ni? Vad kan man göra som är annorlunda, roligt och något man inte gör varje dag?

I onsdags var vi på fika hos Sofie. På plats var även Mia och Malte. Det var kanontrevligt med mycket god kladdkaka. Sofie är grym på kladdkaka. Bara ett problem... Hon gör det alldeles för sällan


Ett riktigt släktfoto. Här har vi Neo med hans faster Sofie och kusin William :)


Neo ligger och kollar på Malte


William tycker Neo är intressant :)


Igår tog vi en sväng hem till min mormor, Neos gammelmormor och blev bjuden på risgrynspudding och hembakta bullar. Mums mums!

Ligger i gammelmormors knä och fäktas och sparkas. Han är inte stilla en endaste sekund. Förutom när han sover... ibland haha. En mycket rörlig grabb är han, vår älskling!


Och usch vad jobbigt det är så efter ett ordentligt träningspass hemma hos gammelmormor är det alls dags att ta en tupplur :)


Jag vet inte vad det är han ser men med dom uppspärrade ögonen måste det vara något väldigt intressant ;)


Världens finaste! Superfin bild. Så kul när ett leende kommer för det är så sällan ännu (om man inte räknar magknip-grimaserna haha) synd bara att det är så dålig skärpa..


Nu blir det räkor :)

Eddie har länge tjatat på mig att vi ska köpa en-portionsersättning för bröstmjölk så att jag kan sova över ett mål någon gång på helgen men jag tycker det är rätt onödigt (okej det kostar 6 kr men ändå) eftersom jag har perfekt mat som har perfekt temperatur inom mig och jag vaknar ändå på natten när han vill ha mat och då kan jag lika gärna sätta mig upp och ge han mat...

Till slut gav jag mig, och tänkte att klart vi kan testa. När vi var hemma hos mamma hade hon en förpackning ersättning (pulver) där så jag tog en portion pulver. Mamma och syster trodde att han skulle äta ungefär 120 ml, att det skulle vara ganska lagom, och eftersom jag inte har någon aning om hur mycket han äter när han är vid bröstet (jag menar, det är ju inte direkt genomskinligt haha).

Väl hemma bestämde vi att Eddie skulle ta kl 5-målet och att börja med 100 ml och så får han väcka mig ändå om det skulle behövas mer mat. Eddie är jätteduktig, vaknar och går upp och ger han mat. Funkar jättebra i början men sen fick han mer eller mindre tvinga i honom mat i slutet. Till slut hade han iaf ätit lite mer än 85 ml och hade paltkoma och var kanonmätt. Några minuter senare började han skrika och spy. (Antar att det var lite mycket mat) Stackaren spydde om och om igen på kudden, täcket, sin madrass, lakanet, vagnmadrassen, babysittern, över sin pappa och självklart över hela sig själv. Då väckte Eddie mig och sa "han spyr och spyr, jag vet inte vad jag ska göra" och vi tog in honom i badkaret för ett härligt babybad...

Stackaren gillade INTE ersättning haha. Eddie skulle se om han ville ha mer ett par timmar senare, och vi gjorde 20 ml. Neo började skrika som en stucken gris så fort han fick flaskan och försökte vända bort huvudet och komma ifrån den. Men mammas mat på flaska gick alldeles utmärkt. Eddie skrattade och började muttra "bortskämda unge", skakade på huvudet och pussade på honom. Antar att det här med ersättning inte var riktigt hans grej, om Neo själv får välja ;)

När fick du reda på att du var gravid?
Julafton haha, snacka om julklapp

Var bebisen planerad?
Nej det var han inte

Vad heter ditt barn?
Neo Lysvret

När var du beräknad att föda?
5 september

Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, 13e sept

Hur stor var barnet vid födseln?
53 cm lång och vägde 3810g. Alldeles perfekt!

Hur lång tid tog förlossningen?
39 timmar från det att värkarna var tillräckligt täta och smärtsamma att vi åkte in och ca 25 timmar i den aktiva fasen.

Hur började din förlossning?
Extremt dålig i magen hela kvällen och natten. Värkarna kom smygandes och vid halv 5 på morgonen gick slemproppen och tillsammans med den blev värkarna täta och regelbundna

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Akut kejsarsnitt

Hur mycket var du öppen när du kom in?
0,5 cm. Suck!

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Krystade gjorde jag ett bra tag men inte 17 kom han ut för det :P

Blev det komplikationer?
Ja, det kan man verkligen säga

Var du rädd för något?
Japp, att det skulle bli kejsarsnitt. Ironiskt, eller hur?

Skrek du?
Nej, svimmade hela tiden och när jag var vaken och försökte skrika spydde jag så jag var nog en utav dom tystare på förlossningen

Hur många var inne i förlossningsrummet?
21 st tror jag (och ännu en i slutet:huvudpersonen) , jag, eddie och 19 st vårdpersonal

Hade du någon nära med dig?
Eddie :)

Tog du någon smärtlindring?
Morfin, lustgas, sterila kvaddlar, Epidural och sen något likande epidural i ryggen inför snittet 

Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja absolut!

Tog ni reda på könet?
Japp, vi ville göra 3D-ultraljud så vi kollade könet på samma gång :)

Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön?
Jag trodde det var en kille, och i princip alla andra en tjej


Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Ja det hade vi, men hade några ifall-ifall namn om han inte skulle se ut som en Neo

Hade du en svår graviditet:
Hemskt att säga, men jag tyckte det var hemskt att vara gravid. Antar att min kropp är byggd för att adoptera

Mådde du illa?
Ja, men tack och lov inte under hela graviditeten

Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Just nu: Nej men jag hoppas jag ändrar mig

Har du fått några bristningar?
Mängder! Randig som sjutton, du kan börja kalla mig Tiger ;)

Var du nervös inför förlossningen?
Nej, inte ett dugg, bara förväntansfull och ville att det skulel komma igång

Hade du några cravings?
Började nästan gråta när jag kom till ställen som inte hade Is men annars var citron något som jag ville ha på kvällarna. Och så choklad i mängder, det nästan sprutade ut kakao ur öronen.

Vad gillade du för mat?
Samma som innan ungefär :) Slutade smöra pastan, fick bara inte ner det. Var en period som jag spydde av kyckling också men det var en kort tid.

Hur reagerade du/ni när du plussade?
Konstigt nog var jag helt superlugn, lugnare än jag vart på flera månader och bärjade invänta paniken som aldrig kom. Trodde det var fel på testet så det blev 4 till :P

När kände du första sparkarna?
Vecka 17 kände jag det ordentligt

Bästa graviditetsminne?
Oh, jag vet inte, det var en sån lång period

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
v.3 typ:P

Hur mycket gick du upp i vikt?
Alldeles för mycket! Så mycket att jag inte ens vågar skriva det här

Hur länge ammade du?
Hel ammar än :)

Hur blev ditt hår?
Inte märkt någon förändring.

Vem är barnet mest lik?
Mig, faktiskt men jag var bombsäker på att det skulle vara en kopia av eddie

Vad är det bästa med att ha barn?
Allt är det bästa (än så länge haha)

Vad är det sämsta med att ha barn?
Inget!

Är ditt barn döpt?
Nej, det blir namngivelsekalas i november

Hur gammal är barnet nu?
Ganska exakt 24 dagar :)

Förlossningsberättelsen tog beydligt längre tid än jag trodde men här kommer lite bilder iaf :D



Neo 3,5 timmar gammal :)



Neo med mammas kompis Madeleine



Så Liiiiten. Förbedelser för allra första bilfärden (hem från BB). Jösses vad vi var nervösa för han blev helt tyst när bilen började rulla haha



Pappas favoritkläder måste ju såklart vara med på bild. ACDC-stassen på!



Gömmer sig för kameran i mammas kompis Malin famn



Andra gången i bilbarnstol (och bil) Dagen efter hemkomst. Tillbaks till BB för hörselscreening, Självklart måste ACDC-utstyrseln på ;) Snutten är lika stor som honom. Det är KUL att åka bil ....
 
..... men ruskigt jobbigt



Det kommer fler bilder men idag får dessa räcka! Ha en kanonhelg