Fram till igår fanns INGEN julkänsla, inte det minsta! I mitten av december fick jag tvinga mig till att julpynta. Ville helst bara hoppa över julen, och hoppas på en bättre jul nästa år och jag trodde jag hade växt ifrån julen. Men sen så hände något! Igår var jag och eddie och gjorde den sista julshoppingen och jag får se ett JÄTTESTORT paket under vagnen. Till mig! Försökte gå igenom hela hjärnhistoriken för att se om jag sagt till honom att jag önskat mig något eller vart i någon affär där vi hittat nåt... stort?

Icke sa nicke, kom inte på en enda pryl och genast var det som om någon tryckte på "julkänsla-knappen" och med en gång så var jag som ett litet barn med förävntingarna på julen. Helt plötsligt fick jag bråttom. Hade inte det minsta lust med något julstök innan så jag börjar i princip från noll- på dan före dan före dopparedan.

Ja, det var bara att lägga i en riktig hög växel och inhandla ingridienser till julgodis. Det blev brända mandlar, ischoklad, knäckäpplen, fudge (och pepparkaksfudge), pepparkakor och knäck. Idag när jag vaknade var det bara att fortsätta och för första gången i december satte jag i ljus i min adventsljusstake så ljus ett-två-tre fick brinna lite längre innan jag till sist även tände det fjärde. Åh så mysigt! Idag har jag också vart på liseberg med barn och sambo, det var fantastiskt! Men jävligt iskallt!!!! Insåg att mina superbra underställ inte är sådär jätte superbra i garderoben hemma. Suck, att jag aldrig lär mig. Nu sitter vi här hemma med allt godis och väntar på att revbensspjällen ska bli färdiga och kollar på Lotta Engberg som resten av svenska folket med förhoppningen att vi vinner stort- naturligtvis. Jag kommer ha en mycket trevlig kväll och helt plötsligt kan jag inte vänta till julafton med all julmat, klappar, familj och att visa Neo hur en jul ska firas. Trots att han än är för liten för att komma ihåg hans första jul är det trots allt hans första jul och det måste firas!

Jag som trodde jag hade växt ifrån julen...