Det har blivit himla känsligt det här med sina barn och internet. Vissa menar att bilder på sina finaste inte får förekomma på internet, dom har ju inte valt det själva medans andra anser att man får lägga ut hur mycket bilder på sina barn som helst, det är ju dina barn. Likaså skriva om barnen, här är det delade meningar. En del säger att man inte ska "lämna ut" barnen för mycket med det riktiga namnet eller för mycket information medans andra anser att det inte finns något som behöver döljas för en sådan liten person.

Hur mycket får man skriva om sina barn? Hur mycket bilder får man lägga ut? Vad tycker ni?

Sen är det ju också intresse, vissa vänner säger att jag inte gör annat än att prata om Neo i bloggen, att det har blivit tråkigt och att jag borde ha andra intressen medans andra hälften säger att jag borde lägga ut mer info om min underbaring och vår vardag ihop och att det känns som att jag inte bryr mig om honom så mycket.

Herregud min älskade lilla underbara varelse, han är mitt allt, mitt liv! Att inte varje mening är om honom är riktigt kämpigt, helt plötsligt spelar ju ingenting annat någon roll. Att någon kan tro att jag inte bryr mig om honom gör mig gråtfärdig. Jag är världens lyckligaste och undrar hur kunde just jag få världens bästa unge?

Vad är FÖR mycket? När är det fel att prata om sina barn? När är det rätt?

Jag tycker att det är ganska tråkigt att alla har så mycket åsikter om andra, det är därför jag inte skrivit mycket i bloggen den sista tiden, vet liksom inte vad jag ska skriva för att ingen ska bli sur...

Denna elaka hemska influensan fick till slut tag i mig och slet mig i stycken. Folk runtomkring mig föll som furor för Herr Influensa men jag "som aldrig blir sjuk" trodde jag skulle klara mig. Lätt! Det gjorde jag inte.

Denna gången tog det dessutom väldigt hårt på mig, den var väldigt jobbig + långdragen. Det var i tisdags kväll förra veckan jag började bli dålig och idag 12 dagar senare är jag fortfarande inte frisk, även om jag absolut är på tillfriskningsvägen och enligt läkaren borde jag vara helt frisk onsdag-fredag nästa vecka. Det ska bli underbart skönt och jag räknar ner.

Oftast när jag är sjuk kan jag ändå kolla på film, dricka te och läsa men det gick absolut inte denna gång då hela min kraft gick åt att fajtas med den lilla kvinnan som stampade på mitt stackars huvud med stilettklackar, mannen som bodde i min mage och ville möblera om och fröken celsius som höjde min kroppstemperatur som totalvägrade lämna min kropp. Jag är iaf glad att jag kunde ligga i sängen och surfa med datorn 4 ggr, då gick tiden lite fortare.

Jag har alltid sagt att det inte finns något man inte kan göra med barn- det krävs bara lite mer tid och planering (tex vandra i fjällen, jordenruntresa med volontärarbete, starta företag eller kanske plugga utomlands) men nu har jag kommit på en sak som man INTE klarar av med barn- att vara sjuk! Det är omöjligt. Tack och lov har jag världens bästa och underbara sambo som tog VAB-dagar och var hemma från jobbet för att ta hand om Neo. Utan honom hade det aldrig gått. Imorgon måste han tyvärr gå till jobbet så då får Neos mormor ta hand om lillskrutten, det går säkert jättebra.

Nu kan jag iaf sitta upp längre stunder, inga spyor har kommit och huvudvärken är hanterbar. Jag är helt klart på bättringsvägen! :D

00-02-29 - 11-01-11

Det var för jobbigt att skriva det innan men nu har vår underbara fantastiska hund tyvärr lämnat vår värld. I tisdags kväll hände det ofattbara. Det var fruktansvärt jobbigt och vi blev ganska chockade. Visst var hon gammal men vi trodde att hon var frisk och hade långt kvar. Men hon dog under de bästa förutsättningarna (om man nu kan säga så), hemma och utan större lidande. I söndags så var hon glad, sprallig och busade men hon ville inte ha mat. Leverpastej, grisöra, kanelbulle och köttbullar slank dock ner utan problem. I måndags var hon trött och sov mycket under dagen. Denna dag var maten också totaltointressant, godis också men grisöra och broccoli (favoritmaten) var helt okej att få i sig. I tisdags var det värre, hon var illamående och spydde runt om i lägenheten, ville inte gå ut och kissa och inte ens mysa i sängen. Hon hade varm nos och var lite simmig i blicken och inte ens broccoli var intressant. Hon är normalt väldigt matglad och vi visste nu att hon var riktigt dålig och sa till varandra att om hon är likadan morgonen efter måste vi nog åka in till Blå Stjärnan (djursjukhuset) så hon kanske får lite penicillin eller något (trodde hon kanske hade fått influensa). Vi åt kvällsmat i lugn och ro och istället för att vara med i soffan ville hon hellre lägga sig under köksbordet och eftersom vi trodde hon ville ligga och vila lite ifred (trots att det aldrig har hänt) lät vi henne vara. Jag gick in i duschen och när jag kommer ut i handduken till köket ser jag det med en gång. Tveklöst. Hon var död. Jag fick panik och skrek att Eddie skulle komma. "Är Lajka död" frågade han. "Jag hörde det på din röst". Trots att vi var bombsäkra ville jag att han skulle putta på henne. Ingen reaktion. Ett hemskt ögonblick att se sin hund ligga död, samtidigt som jag är fantastiskt glad att jag slapp ge henne en spruta. Inte ens 2 dagar var hon dålig så det gick iaf väldigt väldigt fort...










Kommer alltid att älska dig, Lajka...

---

Ja, dessa små bebiständer alltså. Dom små stackarna har ont när tänderna spricker upp, det kliar och spänner. Tänk om man kunde ta bort obehaget för dom men näe, tyvärr det är ett nödvändigt ont. Vi har ju märkt att det varit på gång ett tag med litervis med dregel, smågnäll och en himla massa bitande och gnagande men trodde det skulle dröja ett tag till iaf, men icke!

Härom dagen så ser vi nåt vitt i tandköttet. "Vi får kolla om ett par dagar igen om det vuxit ut mer" sa Eddie, jo visst, det lät som en ypperlig idé tyckte jag. Dagen efter kollade vi igen och en stor vit tand var det helt klart, inte helt färdig-utväxt men ändå. Oj oj stora pojken tänkte vi och började gnugga tandköttet lite mer för det älskar lillen. Känner en stenhård vass "kant" till. Nej vänta lite nu...ännu en!!!?? 3 tänder? Herregud! Ger stackaren lite panodil så han får sova... bara det att han somnade lite väl fort hahaha..



Vi pillade inte i munnen på honom under hela natten men dagen efter så kollade Eddie igen. "Vad konstig den i nedre högre sidan känndes, fortfarande lite mjuk liksom..." "Jo visst" svarade jag "men den var på vänster sida". Vi hade alltså "sett" varsin tand hahaha.

Inte en, inte två, inte tre utan FYRA små tänder har redan spruckit upp, och han är inte ens 4 månader ännu!
Visserligen är dom inte färdiga, men herregud! Dom har iaf spruckit upp. Visst har han vart lite gnällig men jag tycker han har klarat det exemplariskt. Det måste ju ha gjort jätteont med alla dom tänderna, och alla på samma gång? 4 tänder inom 2 dagar, lilla stackaren. Är så stolt över honom! Min lilla kille börjar bli stor =)

Ja tiden går så himla fort och jag har helt glömt av bloggen. Min lilla älsklingsskrutt är väldigt livlig av sig och tycker inte alls det är kul när mamma sitter vid datorn och den lilla tid han sover är det en massa tvätt som ska vikas, disk, städning som behöver göras och en massa sånt tråkigt. Bloggen blir helt enkelt lidande tyvärr.

Julafton kom och gick oerhört fort med en massa massa julmat och godis till oss och en himla massa julklappar till neo. Denna är nog min favorit, från Neos faster Sofie. Denna lilla kille med detta enorma paket tillsammans med pappa och farmor.



Nu syns ju inte hela bilden men ni ser lite hur stor den är. Det var en nallepuhleksak som BÅDE är racingbil OCH gunghäst, tror denna kommer bli oerhört populär inom en snar framtid.


Här är den! =) SÅÅÅ fin



På annandag blev det premiär för en tripp till universeum för lilleman. Det var mycket populärt att kolla på alla djur


Men när vi kom till giftormarna så blev det istället så här 



Stensover i bärselen hahaha