men vi kan inte sova... så nu blir det julpynt!!

vi har ju hela natten på oss :)

full rulle i helgen, det var verkligen välbehövligt då det har vart riktigt dåligt med det den sista tiden. Jag mår ju som allra bäst när jag måste stressa igenom dagen (har alltså mått skit de sista dagarna, därav inga inlägg. Har man inget snällt att säga ska man inte säga något alls). Denna helgen har vart kanon helt enkelt :D

Jag tänkte inte tråka ut er med allting men den innehöll bla 5-kampskväll, fika med alexandra, pizzabjudning (fredag), blev bjuden på pannkaksbuffé, namnkalas för william, middag hos mamma, krogen (inte bra) och hemmafest (lördagen) och igår var det allum, bakade i mängder, fika med morbror och anette, bakade lite till (nu har vi bröd till mars) filmkväll med alex och en massa "how I met your mother".

Allt detta var kanonkul men verkligen inte bra för tanden. Har man sängläge i 2,5 vecka finns det troligtvis anledning till det och det var bland det sämsta jag kunde gjort och får troligtvis en längre "sjukskrivning" men är man idiot så är man... kul var det iaf även om jag troligtvis får betala för detta länge.

Idag har jag iaf fått 3 goda nyheter, jag kommer få bidrag från kommunen, jag ska på arbetsintervju på flygplatsen om ett par veckor och jag behöver bara betala hälften från en STOOOR räkning vilket blir en tung sten som lättas från mig med tanke på alla tusen födelsedagar som börjar nu på lördag och slutar i slutet av januari och så julklapparna förstås.


På söndag ska jag börja pynta! :D   

Tingsrätt... och snabbtänkta vittnen

Ja, tro't den som vill men enligt uppgift är det här hämtat direkt från tingsrätter runt om i landet.

Advokaten: Är Ni sexuellt aktiv?
Vittnet: Nej, jag ligger mest där

Advokaten: Vilken är Din födelsedag?
Vittnet: Den 18 Juli
Advokaten: Vilket år?
Vittnet: Varje år

Advokaten: Hur gammal är er son, han som fortfarande bor hemma hos er?
Vittnet: Jag minns inte riktigt, 38 eller 35?
Advokaten: Hur länge har han bott hos er?
Vittnet: I 45 år nu

Advokaten: Vad var de första er man sa till er i morse?
Vittnet: Han sa "Vart är jag, Mona?"
Advokaten: Och varför bekymrade detta er?
Vittnet: För att jag heter är Susanne

Advokaten: Säg mig, doktor..., är det inte så att om en människa dör
i sömnen, så vet hon inte om det förrän morgonen därpå?
Vittnet: Blev du verkligen godkänd som advokat?

Advokaten: Var du närvarande när du blev fotograferad?
Vittnet: Skojar du med mig?

Advokaten: Så barnet blev alltså till den 8 Augusti?
Vittnet: Ja.
Advokaten: Kan du redogöra för vad du gjorde vid denna tidpunkt?
Vittnet: Eh...

Advokaten: Hon hade alltså tre barn, stämmer det?
Vittnet: Ja.
Advokaten: Hur många av dessa var pojkar?
Vittnet: Ingen av dom.
Advokaten: Var några av dom flickor?
Vittnet: Skojar du med mig? Jag behöver en ny advokat.
Herr Domare, kan jag få en ny advokat?

Advokaten: Hur avslutades ert äktenskap?
Vittnet: Genom döden.
Advokaten: Och vems död var det som avslutade äktenskapet?
Vittnet: Vems död tror du?

Advokaten: Doktorn, hur många obduktioner har ni genomfört på döda
människor?
Vittnet: Alla mina obduktioner har varit på döda människor? Vill ni
att jag skall upprepa det?

Advokaten: Minns ni vid vilken tidpunkt ni obducerade den döde?
Vittnet: Obduktionen påbörjades kring klockan halv nio på kvällen.
Advokaten: Var herr Danielsen död vid denna tidpunkt?
Vittnet: Nej, han satt på bordet och undrade varför jag obducerade
honom...

Advokaten: Doktor, innan ni påbörjade obduktionen, kollade ni om den
döde hade någon puls?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Kollade ni blodtrycket?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Kollade ni om den döde andades?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Så det kan alltså ha varit så att patienten var vid liv
när ni påbörjade obduktionen?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Hur kan ni vara så säker, doktorn?
Vittnet: För att patientens hjärna låg i en glasburk på bordet
bredvid.
Advokaten: Jag förstår, men kan det inte ha funnits en chans att
patienten fortfarande var vid liv?
Vittnet: Jo, det kan tänkas att patienten var vid liv. Och jobbade
som advokat.

Kanske låter som en konstig rubrik men jag ska förklara. Det är så många den sista tiden som skickat sms och mail- bara för att klaga känns det som. Naturligtvis är meningen med dessa mail säkert inte att vara elaka men när det kommer mängder så blir man så trött. Här kommer ett par exempel:

Om att jag inte har tv:

"Hej Lina! Asså du vet att jag tycker om dig men som kompis känner jag mig bara tvungen att säga dig detta. Det här med att du inte har tv- det funkar inte. Du förstår väl att du inte kan bjuda hem folk på middag utan att dom får se sina favoritprogram. Dom kommer ju aldrig komma tillbaka. Jag tycker heller inte om att du inte hänger med i samtalen om Idol, desperate housewifes, greys anatomy, arlanda, sos gute och ullared. Skärpning! Du är faktiskt inte född på 30-talet, det här är verkligheten nu. Hej"

och denna:

"Hej darling hur är läget? Jag hörde av **** att du och eddie inte har någon tv. Nu får du väl ändå ge dig. Asså jag vet att ni inte har så mycket cash och så, men tv är ju ändå något du helt enkelt får ta dig råd till, det fattar du väl ändå? Jag menar tv-licensen är inga pengar. Detta är ju bara pinsamt! puss hej"


Vi tar en sista nu, bara för skojs skull:

"Tjo. Kommer du ihåg att vi snackade för ett tag sen om vilka som inte har tv? Jag har tänkt länge på detta och jag vill verkligen inte att du ska ta det på fel sätt men jag måste säga att jag tycker du är så jävla löjlig. Jag menar, ALLA kollar på tv, det gör dig inte speciell bara för att du ska vara utan. Det finns ingen som tycker det är coolt. Skaffa tv och välkommen till vardagen. Att inte ha tv i dagens samhälle är som att ta socialt självmord, vad ska man snacka med dig om? Jag vet att ni gör en hel del annat, men det är ju BARA FÖR ATT NI INTE HAR NÅGON TV. Hade ni haft det så hade ni inte behövt oroa er om att hitta på andra saker. Relaxa, livet springer inte ifrån er, man kan faktiskt sitta på kvällarna och bara ta det lugnt. Eller byt partner som gillar tv så slipper du flaxa runt och stressa. Natt"


Ja, vad säger man? En de lav er kanske tycker att dessa tre har helt rätt och en del av er kommer säkert tycka detta är chockartat, men detta är extremt vanligt. Jag får såna här mail (men framförallt sms) OFTA! Jag ska inte försöka att försvara mig på något sätt men jag känner att jag iaf att jag också kan säga vad jag tycker då.

Först och främst så tycker jag att har man inte något snällt att säga behöver man inte säga något alls, speciellt inte via sms. Ni tycker att det är sorgligt att inte ha tv- jag tycker tvärtom. Det är synd om dom som känner att tv:n är en viktig del av vardagen och att man inte klarar sig utan den.

Jag vet att det inte är så för alla, men jag ska berätta hur det är för oss. Om vi sätter på tv:n så är den på mer eller mindre hela kvällen. När man kollat serier en timme eller två är vi för lata för att hitta på någonting så vi fortsätter helt enkelt att kolla på tv:n. En ond cirkel helt enkelt. Dessutom är det extremt osocialt eftersom man inte pratar förutom i pauserna och  kanske ett ord eller två under programmets gång och det är nästan som om man umgås med den fula gråa lådan istället för varandra. Och oftast är det ändå inget program som man egentligen tycker är kanonbra. Efter ett par veckor kommer man in i det här och tv:n blir en naturlig del av vardagen. Skulle tvn gå sönder är katastrofen ett faktum.

Tycker ni allvarligt talat att det är bättre att sitta och glo i flera timmar än att hitta på annat? Träffa folk, träna, gå ut på promenader (med en picknickkorg), gå på kurser, laga mat tillsammans, spela spel, gå på teater, campa, göra något konstnärligt (måla, skriva, rita, dansa, leka med modellera, göra pärlplattor, spela in en egen skiva eller vad man nu gillar att göra), chokladprovning, museum, ja herre gud det finns tusentals miljoners saker att göra om man bara har lite fantasi. Ja, men varsegod sätt er framför dumburken men låt mig göra annat så jag slipper sitta still och ruttna och tänka när jag är pensionör att jag slängt bort mitt liv!

Nu är jag på väg till första dagen på det nya jobbet Jag berättar mer när..OM jag överlever ;)

Ja, nu kanske ni tror att det enda jag gör på dagarna är att sitta framför tv:n och spela dataspel. Men nej, riktigt så är det faktiskt inte. Min wii-hysteri dämptes redan efter mitt förra inlägg men det finns ett spel som heter Wii My Fitness Coach som jag är jätteglad i. Mycket bättre (träning) än Wii Fit och herregud vad jobbigt det kan bli. Där kollar dom inte bara längd och vikt (BMI), utan också hjärtpuls, styrkeförmåga, kondition m.m och lägger upp ett personligt träningsprogram. Man kan välja mellan bla yoga, step, aerobics, bodypump och en massa annat. Det är ju kanon! Som att gå till ett lyxigt gym haha. Det riktigt negativa bara är ju att man får ju inte kontakt med någon annan person (förutom hon i rutan som hela tiden säger att jag är jätteduktig och att jag ser oerhört stark ut) + att det är en väldans massa störningsmoment när man är hemma. Det ringer i både dörr och telefon, nån (!?) kommer in och ut hela tiden och en hund som vill ha uppmärksamhet eller skäller när hon tror att jag fäktas med spökena hon inte ser. Jag föredrar nog ändå ett gym som man åker till om jag ska vara ärlig... men tills dess är det ju jättebra :D