Kanske låter som en konstig rubrik men jag ska förklara. Det är så många den sista tiden som skickat sms och mail- bara för att klaga känns det som. Naturligtvis är meningen med dessa mail säkert inte att vara elaka men när det kommer mängder så blir man så trött. Här kommer ett par exempel:

Om att jag inte har tv:

"Hej Lina! Asså du vet att jag tycker om dig men som kompis känner jag mig bara tvungen att säga dig detta. Det här med att du inte har tv- det funkar inte. Du förstår väl att du inte kan bjuda hem folk på middag utan att dom får se sina favoritprogram. Dom kommer ju aldrig komma tillbaka. Jag tycker heller inte om att du inte hänger med i samtalen om Idol, desperate housewifes, greys anatomy, arlanda, sos gute och ullared. Skärpning! Du är faktiskt inte född på 30-talet, det här är verkligheten nu. Hej"

och denna:

"Hej darling hur är läget? Jag hörde av **** att du och eddie inte har någon tv. Nu får du väl ändå ge dig. Asså jag vet att ni inte har så mycket cash och så, men tv är ju ändå något du helt enkelt får ta dig råd till, det fattar du väl ändå? Jag menar tv-licensen är inga pengar. Detta är ju bara pinsamt! puss hej"


Vi tar en sista nu, bara för skojs skull:

"Tjo. Kommer du ihåg att vi snackade för ett tag sen om vilka som inte har tv? Jag har tänkt länge på detta och jag vill verkligen inte att du ska ta det på fel sätt men jag måste säga att jag tycker du är så jävla löjlig. Jag menar, ALLA kollar på tv, det gör dig inte speciell bara för att du ska vara utan. Det finns ingen som tycker det är coolt. Skaffa tv och välkommen till vardagen. Att inte ha tv i dagens samhälle är som att ta socialt självmord, vad ska man snacka med dig om? Jag vet att ni gör en hel del annat, men det är ju BARA FÖR ATT NI INTE HAR NÅGON TV. Hade ni haft det så hade ni inte behövt oroa er om att hitta på andra saker. Relaxa, livet springer inte ifrån er, man kan faktiskt sitta på kvällarna och bara ta det lugnt. Eller byt partner som gillar tv så slipper du flaxa runt och stressa. Natt"


Ja, vad säger man? En de lav er kanske tycker att dessa tre har helt rätt och en del av er kommer säkert tycka detta är chockartat, men detta är extremt vanligt. Jag får såna här mail (men framförallt sms) OFTA! Jag ska inte försöka att försvara mig på något sätt men jag känner att jag iaf att jag också kan säga vad jag tycker då.

Först och främst så tycker jag att har man inte något snällt att säga behöver man inte säga något alls, speciellt inte via sms. Ni tycker att det är sorgligt att inte ha tv- jag tycker tvärtom. Det är synd om dom som känner att tv:n är en viktig del av vardagen och att man inte klarar sig utan den.

Jag vet att det inte är så för alla, men jag ska berätta hur det är för oss. Om vi sätter på tv:n så är den på mer eller mindre hela kvällen. När man kollat serier en timme eller två är vi för lata för att hitta på någonting så vi fortsätter helt enkelt att kolla på tv:n. En ond cirkel helt enkelt. Dessutom är det extremt osocialt eftersom man inte pratar förutom i pauserna och  kanske ett ord eller två under programmets gång och det är nästan som om man umgås med den fula gråa lådan istället för varandra. Och oftast är det ändå inget program som man egentligen tycker är kanonbra. Efter ett par veckor kommer man in i det här och tv:n blir en naturlig del av vardagen. Skulle tvn gå sönder är katastrofen ett faktum.

Tycker ni allvarligt talat att det är bättre att sitta och glo i flera timmar än att hitta på annat? Träffa folk, träna, gå ut på promenader (med en picknickkorg), gå på kurser, laga mat tillsammans, spela spel, gå på teater, campa, göra något konstnärligt (måla, skriva, rita, dansa, leka med modellera, göra pärlplattor, spela in en egen skiva eller vad man nu gillar att göra), chokladprovning, museum, ja herre gud det finns tusentals miljoners saker att göra om man bara har lite fantasi. Ja, men varsegod sätt er framför dumburken men låt mig göra annat så jag slipper sitta still och ruttna och tänka när jag är pensionör att jag slängt bort mitt liv!