Igår kväll så förstod vi att Neo inte heller mådde bra av denna hemska magsjuka, naturligtvis hade han blivit smittad. Han spydde och spydde men verkade inte vara sådär väldigt påverkad förutom det. Han somnade redan halv 7 igår kväll... men det blev ingen långvarig natt.

Vid 00-tiden vaknade han igen och skrek ett hemskt skrik, oj vad han måste vara hungrig tänkte vi. Vi gjorde en stor flaska ersättning men redan efter lite grann ökade skriket och plötsligt blev det helt hjärtskärande och ett skrik jag aldrig hört från honom innan, stackars lilla barn. Han var inte speciellt varm men ont- det hade han allt. Det är så svårt med små barn, dom kan ju inte berätta vad det är som är fel. Han skrek mer och mer och efter ett långt samtal med sjukvårdsupplyningen som senare skickade oss till journumret för drottning silivias barnsjukhus fick vi iaf rådet att avvänta. Det blev långa timmar med vaggande och mag-masserande vilket hjälpte föga. Jag sa flera ggr till Eddie att han skulle gå och lägga sig så han orkade upp och jobba och svaret blev hela tiden det samma: "Jag kan ju inte sova när han skriker så ändå.." Så sant, det var ett hemskt hjärtskärande vansinnigt högt skrik. Till slut så lät det mindre och mindre för att senare bli helt tyst då han ligger i pappas famn. Smärtan verkade vara borta och han somnade äntligen med rödsprängda ögon och tårar längs hela kinden. Vi la honom i spjälsängen och han verkade sova gott. 

Vid den här tiden ringer Eddies väckarklocka. Klockan är 05.15 och det var dags för honom att gå upp och och åka till jobbet. Helt sjukt att han faktikskt gjorde det. Hade jag vart i hans sits hade jag sjukanmält mig men jag blev riktigt imponerad att han gjorde det. Får laga nåt speciellt till honom när han kommer hem (och bädda sängen kanske?) 

Klockan 08.10 vaknade herr lilleman, pigg och glad som aldrig förr. Han busade vid blöjbytet och var jättegosig. Mycket knepigt det där, man tycker ju han borde vara dödstrött och sova till 12.

Vi höres senare :)