Japp nu är det vecka 37 och jag tycker det kan sitta på sin plats med lite uppdatering (senaste riktiga gravid-uppdateringen var ju v. 20 haha. Vad detta beror på är helt enkelt för att det är flera stycken som tycker det är ointressant när jag skriver om graviditeten och vill hellre att jag ska skriva om annat istället. Hm, nu är det så snart till prinsen tittar ut så nu skiter ja i dessa människor haha)

Oj oj, vad ska man börja? Dessa månader har nog varit de mest händelserika någonsin. Helt klart den värsta tiden i mitt liv. Naturligtvis också den bästa. Smärta får en helt ny innebörd haha. Jag kan inte förstå hur gravida klarar detta utan en massa hjälp. Jag kan verkligen inte förstå hur man sätter på sig strumporna utan att få andnöd (hur gör folk med stor bukfetma?). Foglossning till förbannelse, att gå i trappor är vansinnigt, kan tillochmed tveka att träffa en kompis som bor för många trappor upp utan hiss för då förstör foglossningen hela resten av dagen och kvällen. Ryggontet har gjort så jag inte sovit ordentligt på ett par månader nu (som om jag skulle få göra det EFTER bebisen kommit? haha) och det är svårt att sitta, stå, ligga eller gå långa stunder i sträck. Långpromenad har ändrat sig från ca 1,5 mil till 1,5 km och då är jag helt slut! Inget ont om mormor alls, men när hon som snart 80årig pensionär med problem med både rygg, höfter och knä har ungefär samma kondiiton och gångfart som mig känns det lagom kul haha. Jag kan absolut likna en graviditet med ett lättare handikapp.

Japp, helt klart gör det ONT att vara gravid (med ett TOTALT smärtfritt slut har jag hört. Ironisk?) men dom bra sakerna väger upp med hästlängder. Att vara gravid är det totalt finaste, mysigaste och trevligaste man någonsin kan uppleva. Att känna sparkarna var i början mysigt men nu när man känner ALLT är det ännu bättre. Hickar, rörelser och kullerbyttor (men det var ett tag sen nu, det är lite trångt där inne nu). Folk ställer sig upp och erbjuder sig deras plats på spårvagnen VARJE gång! Jag har inte stått upp på spårvagnen sen magen började synas (jag trodde på allvar sånt bara hände på film, snacka om lyx), Man börjar prata med alla möjliga människor man knappt lagt märke till innan. Grannar och trevliga människor på stan kommer fram och snackar ett tag. Så mycket nya människor man lär känna på mammagrupper, vattengympa, föräldrautbildning och allt vad det heter. Jag längtar bara till han är född så vi kan träffa ännu mer folk på typ öppna förskolan. Jepp, all smärta är definitivt värt det utan några som helst tvivel... Men i dagsläget har jag svårt att folk vill göra det här fler ggr, men fråga mig om ett halvår så har jag troligtvis andra åsikter haha...



Vilken v. är du i nu?: v.37
Har du några cravings?: Nej inget konstigt men jag kan nästan börja gråta om nån inte har is hemma haha. Varför det är så himla viktigt med is har jag ingen aning om men det är klart det viktigaste i min "gravidkost" =)
Mår du illa?: Nej, inte det minsta (om jag inte är vrålhungrig)
Sover du bra?: Ett ord. Nej! :P
Ser du fram emot förlossningen?: Ja, mycket! Tiden kryper fram och jag blir mer och mer otålig. Jag blir sur när folk säger att det "bara" är en månad kvar. Skämtar du eller? Det är ju hur länge som helst! Låt han komma nuuu
Känner du många andra som är gravida?: Nej, ett par stycken men de flesta har redan fått barn
Känner du många andra föräldrar i din egna ålder?: Nej, inte i min ålder men annars är det flera kompisar som har barn, synd bara att man nästan tappat kontakten med vissa som bara vill umgås med andra som har barn.
Är du orolig för förlossningen?: Både ja och nej, inte orolig för smärtan eller att det ska bli långdraget men jag är väldigt nervös för att det ska bli något problem med barnet (som att hjärtat slutar slå :S) eller att få förlossningsdepression eller att man inte vill erkänna barnet (tack och lov att det är ovanligt)
Hur tar pappan detta?: Bra. Lite för bra tycker jag nog. Han tycker det ska bli superskoj att bli pappa och tror minsta lilla smärta (läs typ tandvärk) är ett tecken på att förlossningen startar hahaha. Han gör i princip.... Allt hemma och det är bra iofs men jag har ruskigt dåligt samvete och tycker inte riktigt om det.
Vad har du och pappan för relation?: Ända från början, sedan vi blev ihop har det bara kännts bättre och bättre för varje månad och det fortsätter i den takten. Tack och lov tycker han samma sak. Jag hoppas bara att det fortsätter så även efter att barnet är fött. Tyvärr gör nästan alla par i min omgivning slut (speciellt efter dom fått barn) och jag hör överallt att alla gör slut när man fått barn... såklart påverkas man och blir lite orolig men det är väl normalt.   
Bor du och pappan ihop?: Japp
Kan du lägga upp bild på dig och pappan/ dig och magen?: Ja, något finns det väl. Ska allt kolla...