Jag har verkligen blivit en riktig trötter. Den senaste tiden har jag sovit halva dagen och det är omöjligt att ta sig upp ur sängen. Jag har alltid sovit väldigt lite (man har väl annat för sig än att sova, eller hur?) och 5-6 timmar var allt som jag hade tid med på natten (haha).

Jag har aldrig vart en morgonmänniska, och oavsett hur trött och omöjlig jag vart på morgonen så har jag alltid vägrat att lägga mig på kvällen, är som sagt ingen människa som föredrar att sova... förrän nu! Nu är det snarare det dubbla som krävs varje natt. Dvs närmare 11 timmar. Helt sjukt! Och dessutom är jag ändå galet trött på morgonen haha. Oavsett hur hårt jag försöker så går det knappt att ta sig upp ur sängen före kl 10 haha. Men imon ska jag upp mitt i natten (om man jämför med hur sent jag vaknar nu) och vara barnvakt till William. Det hade vart totalt omöjligt om jag inte hade haft min underbara sambo som kommer gå upp (och åka) precis samtidigt som mig så jag får både draghjälp upp ur sängen (haha) någon som gör gröten och håller upp mina ögon (okej nu överdriver jag kanske... lite)

Det ska iaf bli kul att ha William en hel dag, men jag kommer troligtvis sova middag tillsammans med honom när han ska sova haha. Eller så blir jag mycket piggare än vad jag tror och kommer vara på tipptopp hela dagen fast att jag går upp mitt i natten =)

tjohej!