Göteborg är världens finaste och vackraste stad. Det är mitt hjärtas stad och jag har alltid längtat tillbaka dit vid mina avstickare till andra städer och efter ett tag är jag tillbaka där jag började; Med båtkanaler, affärer, caféer, havet, båtarna igen, öppettiderna, pizzorna, kompisarna och allt det där underbara med denna stad. Jag menar, kolla in bara:

Men jag är också så förbannat trött på detta j*vla ställe. Jag hatar alla dessa kostnader för allting tex att matpriserna är långt över rimligt, dessa evighetslånga bilköerna där man får sitta i timmar, jag hatar de extremt överdyra hyrorna, jag hatar att det ska vara så långa avstånd mellan allting och att bilförsäkringsbolagen mjölkar ut varenda krona bara för att man bor här. Jag hatar alla pissoarer. Jag är trött på arbetsbristen. Jag tycker inte om tjatet och gnället och jag fattar inte att det kostar 50 kr för en kopp kaffe här- och att folk betalar det. Man känner sig bara.....