Ja, gud! Jag måste berätta! När jag och Eddie var ute i fredags och gick längs backaplan och mådde bra i solen så helt plötsligt blir Lajka totalt galen och vill åt "fel" håll- in i ett buskage, där ingenting förutom växter finns, det är alltså ingen gångväg över huvud taget men hon vägrade ge sig och vi tänkte att vi följer efter för att se vad som finns där.

När vi kommer fram efter att ha bränt oss på mängder av brännässlor (självklart var det första dagen på året då jag använde capribyxor), trasslat in oss i rosenbuskar och fastnat i häckar så ser vi en liten liten liten kattunge. Svartare än natten och jätteblå ögon hade den, så underbart fin. Min första tanke var att den hade blivit bortsprungen men så såg Eddie en lapp lite längre bort där det stod "Ta dom, ät dom, kör på dom, gör vad ni vill med dom".

Herregud tårarna började spruta, hur kan man skicka iväg en sån sötnos? (Jag är ingen kattmänniska, men herregud!) Men vi insåg ju snabbt att det måste finnas fler. Det gjorde det! Vi satte oss ner nära den svarta katten och såg en till sötnos som var grårandig som satt nästan fast under en sten men den gick det inte att närma sig. Dom var så oerhört rädda, jag har inte sett något liknande någonsin, dom kunde inte röra sig en millimeter. Stackarna har säkert inte fått mat och vatten på alldeles för länge. Eftersom vi knappt vågade andas för att inte skrämma bort dom så dom skulle springa ut i vägen så rinde vi polisen, dom kom snabbt och var trevliga men sa att det inte är deras sak utan att vi skulle ringa djurens vänner men det gjorde dom åt oss. Dom kom efter en stund och sa att troligtvis är katterna knappa 5 veckor gamla och blivit dumpade för att dom inte fick några nya ägare. När dom hade spärrat av området gick vi alla in för att leta efter fler och vi hittade 2 till, båda oranga med lika isblå ögon. En av dom fick dom tag i med en gång men den andra blev så rädd att den hoppade åt alla håll och försvann. Dom sa åt oss att gå hem och så skulle dom fortsätta leta. Både Eddie och jag sa med i princip samma röst att vi kan ta en katt (Kanske inte speciellt genomtänkt med tanke på att vi har en enorm hund, ett barn på väg, inte har någon aning om hur man gör med katter samt att vi egentligen inte är kattmänniskor men när man ser dom små liven som kollar på en med sina isblå ögon smälter man ju :S)

Som tur var ville Djurens vänner ta hand om dom själva med tanke på att dom var så unga och skulle dom komma till en familj så skulle man ta allihopa så dom iaf får vara med sina syskon nu när mamman är borta. Och en schäferhund, ett barn OCH 4 katter är väl kanske lite att ta i hahaha så det slutade väl bra :)