Fram till igår fanns INGEN julkänsla, inte det minsta! I mitten av december fick jag tvinga mig till att julpynta. Ville helst bara hoppa över julen, och hoppas på en bättre jul nästa år och jag trodde jag hade växt ifrån julen. Men sen så hände något! Igår var jag och eddie och gjorde den sista julshoppingen och jag får se ett JÄTTESTORT paket under vagnen. Till mig! Försökte gå igenom hela hjärnhistoriken för att se om jag sagt till honom att jag önskat mig något eller vart i någon affär där vi hittat nåt... stort?

Icke sa nicke, kom inte på en enda pryl och genast var det som om någon tryckte på "julkänsla-knappen" och med en gång så var jag som ett litet barn med förävntingarna på julen. Helt plötsligt fick jag bråttom. Hade inte det minsta lust med något julstök innan så jag börjar i princip från noll- på dan före dan före dopparedan.

Ja, det var bara att lägga i en riktig hög växel och inhandla ingridienser till julgodis. Det blev brända mandlar, ischoklad, knäckäpplen, fudge (och pepparkaksfudge), pepparkakor och knäck. Idag när jag vaknade var det bara att fortsätta och för första gången i december satte jag i ljus i min adventsljusstake så ljus ett-två-tre fick brinna lite längre innan jag till sist även tände det fjärde. Åh så mysigt! Idag har jag också vart på liseberg med barn och sambo, det var fantastiskt! Men jävligt iskallt!!!! Insåg att mina superbra underställ inte är sådär jätte superbra i garderoben hemma. Suck, att jag aldrig lär mig. Nu sitter vi här hemma med allt godis och väntar på att revbensspjällen ska bli färdiga och kollar på Lotta Engberg som resten av svenska folket med förhoppningen att vi vinner stort- naturligtvis. Jag kommer ha en mycket trevlig kväll och helt plötsligt kan jag inte vänta till julafton med all julmat, klappar, familj och att visa Neo hur en jul ska firas. Trots att han än är för liten för att komma ihåg hans första jul är det trots allt hans första jul och det måste firas!

Jag som trodde jag hade växt ifrån julen...

Nu ska vi iväg till Neos faster Sofie och Kusin William :D



Hej då!

Det slår aldrig fel!

Neo är idag 3 månader och 3 dagar. Än så länge har jag inte kunnat äta en måltid ifred utan att han behöver mat. Egentligen är det rätt så komiskt, det slår aldrig fel. Maten brukar antingen ätas kall eller nästan inhaleras. Men idag så tänkte jag noga på hur jag skulle slippa att shotta morgonkaffet.


Började sätta på kaffebryggaren och sen sa att Eddie skulle gå upp 10 min tidigare och ge skrutten mat och när han gjorde det så slängde jag mig i duschen. Jag vet att Neo somnar om i ungefär 30 min efter morgonmatningen (men oftast är jag så trött så jag lägger mig och sover jag med.)

Jag tar fram mjölken (och lyssnar noga så han inte vaknar)
Värmer den i micron (För vem vill ha kallt kaffe)
Häller i kaffet
Tar muggen och sätter mig i soffan, kurar upp benen och sätter på nyhetsmorgon (Lyssnar igen ordentligt)
Börjar dricka kaffet
"UUUUÄÄÄÄÄHHH" (Han har vaknat)
Kaffet blev shottat idag igen

Helt otroligt! Det slår aldrig fel! hahaha

Igår tränade jag för första gången sedan graviditeten. Efter Ole-Dole-Doffmetoden blev det dans Afro. Jag ville göra något roligt istället för att börja "träna" med en gång.

Ja, hur gick det då? Kort sagt så skulle jag istället valt ett bas/steppass haha. Det var oerhört jobbigt, inte bara konditionsmässigt utan det var en himla massa övningar jag inte gjort på ett par år, en arm dit, den andra armen under, benet upp och det andra benet stampar. Skulle jag spela in mig själv skulle jag tro att det var en cirkusskola (en sämre sådan) för herregud jag förstår inte hur människokkroppen kan böja sig på det sättet. Foglossningen jag inte känt på snart 3 månader gjorde sig påmind igen, och i mitt minne "var det ju inte så farligt", jo tjena hahaha, att ta sig hem från gymet var helt klart besvärligt men att ta sig upp ur sängen i morse var en riktig pärs. Stackars Neo som kommer ha det mycket tråkigt idag då jag knappt kan röra mig. Självklart finns träningsvärken där också, men långt ifrån lika farligt som foglossningen. Jag hade bokat ett bodypump-pass till imorgon också, men dom planerna blev ändrade illa kvickt. Har idag insett:
1.) Man förlorar oerhört mycket kondition och muskler under 9 månader trots att man har samma storlek som innan graviditeten (nu har ju inte JAG det, men jag tror det är så för dom också haha)
2.) Dans Afro är inte enbart "roligt", det är grymt jobbigt
3.) Jag måste börja smygträna innan jag går på såna här pass igen. Bas-pass here i come (och dessutom ta det lugnt)
4.) En ny graviditet i dagsläget skulle troligtvis ta kål på mig
5.) Det är en enormt skön stämning på friskis :D




Idag ska jag och Neo (Förhoppningsvis Eddie också men han vet inte när han slutar jobbet) till Kattis på middag, det ska bli jättejätteroligt. Hon har flyttat så vi ska kolla in den nya lyan och sitta och snacka lite. Verkligen något att se fram emot!

Igår var vi på familjerätten för att skriva på faderskapstesten, inget konstigt med det. Förutom att vi är lite speciella eftersom inte Eddie hade någon legitimation så därför var Neos farmor med, för att kunna styrka Eddies identitet. Det "konstiga" var att det inte var några problem alls.. Det var ingen som ifrågasatte det eller var misstänksamma. Det var en tjej och två vittnen och ingen frågade Annelie om någonting. Inte vad Eddies personnr är, vad han heter i andranamn, hur länge vi vart tillsammans, ingenting som skulle kunna visa att Eddie är den han säger sig vara. Det får mig att undra om det verkligen är så lätt att så att säga "hitta på" en pappa. Tänk nu om det inte alls hade vart Eddie där som satt brevid mig utan någon jag hade bett "låtsas vara eddie" om han nu inte skulle vilja skriva på faderskapstesten av en eller annan anledning.

Är det verkligen så lätt? Tänk om Eddie hade misstänkt att han inte var pappan och hade vägrat skriva på innan DNA-test gjorts så hade jag bara kunnat haffa en kille på stan som skulle låtsas vara Eddie som skrev på papprena... läskigt det där

Naturligtvis är så inte fallet, det VAR eddie på plats och ingen skådespelare, men jag blev ändå förvånad att det var så lätt, inte några frågor om var körkortet är, inga frågor om eddie till annelie eller en fullmakt hon skulle skriva på. Jaja nu är han pappa också på pappret iaf! Härligt

Nu har jag internet igen (jag vet ett himla tjöt om mitt internet, att det alltid ska krångla) men nu är det tillbaka igen så nu kan jag fortsätta blogga :)

Idag ska eddie förhoppningsvis bli pappa (på pappret alltså) men eftersom han inte har någon legitimation så får vi se om det går. Vi är iaf 3 stycken som ska med och intyga hans identitet så vi får hoppas på det bästa :D Sen blir det direkt att åka till mormor som fyller år och om jag hinner få färdigt min present blir det riktigt bra

Vi ses och hörs!