2008 var ett händelserikt år, kan väl nästan säga att första halvan var superkul, andra halvan, mycket mindre roligt.. tänkte försöka mig på att sammanfatta det lite:

i början av ärvde jag lite pengar av en släkting jag knappt träffat, det var inte mycket men ett par tusen som gjorde att vi kunde göra en del roliga saker, I januari beställde jag och Zandra bartenderutbildningen på mallis så det var något att se fram emot hela terminen. I februari blev det en rolig kiel-resa. Från och med mars till i början av juni träffade jag mängder av nya människor i örebro och min kalender var minst sagt fullbokat. Hade i genomsnitt 2 möten per dag. Den första veckan i juni var det mest klassen man hängde med och plötsligt började man tro att man skulle sakna dom. Konstigt eftersom jag inte känt så innan, men det var väl det att det inte var någon "vanlig" klass där vi kunde mötas igen. Ja jösses vi bor ju över hela sverige.  Däremot mötte jag Zandra 1,5 vecka senare på arlanda för att ha 2 veckor kul på mallorca.

Studenten var superkul, det tycker alla, men jag har aldrig passat i skolan, saknar inte skollivet en enda sekund, min "skräck" var att börja plugga direkt igen så studenten var extremt efterlängtad (det hjälpte inte heller att ingen av mina kompisar tog studenten det året heller, alla tog det 1-10 år innan så det var verkligen dags) bartenderutbildningen var sjukt kul också och sen började jobbandet med dagis på dagarna och telefonförsäljning på kvällarna. Det var alldeles lagom mycket jobb men i början av oktober gick dagis-viket ut och jag tror det var ungefär här det började gå åt helvete faktiskt.

Norstat (telefonen) var extremt tråkigt, speciellt när man inte hade annan sysselsättning och man började gräva ner sig totalt. Då började det också gå upp för oss att vi verkligen blivit lurade från våran hyresvärd och att dom kommer ruinera oss (japp, dom lyckades) och började då leta efter annat. I början av november fick jag heltidstjänst på ett köttlager som gav läskigt bra betalt så det var adjöss norstat, vinkade till dom men vände mig aldrig igen.

Efter 1 v och 4 dagar fick jag sparken ganska oväntat för att min läkare tyckte det var ett inhumant sätt att jobba och hade ringt chefen för att säga att jag måste byta arbetsuppgifter. Nu när jag fick leva på sparade pengar men dom börjar sakta men säkert rinna ur sanden och ekonomin börjar å sämre och sämre. I november blev också eddie av med jobbet (också otippat) och vi hade inget annat val än säga upp lägenheten vilket känns sjukt tungt, som att man blir utslängd på gatan, vad ska jag ta vägen nu liksom. Men det var också ganska skönt att veta att man inte blir skuldsatt för livet i en jävla skitlägenhet. När man har riktigt dåligt ekonomiskt är det ju inte bara pengarna som försvinner, utan också förmågan att träffa kompisar, göra roliga saker. Dessutom försvinner tålamodet, självförtroendet och den positiva attityden. Man blri helt enkelt en människa man inte vill vara och inte är van att se i spegeln och dessutom måste man ändra på vanorna, inte minst maten som är ruskigt mycket dyrare när man vill hålla en god nyttig nivå. Nu är jag iaf arbetslös, något jag svor att jag aldrig skulle vara och är det absolut värsta jag vet men nu är det år 2009 som ska bli ett bättre år. Det tror jag verkligen på!! 

Jag vet att jag klagar, jag vet att jag egentligen har det väldigt bra och att jag är bortskämd som är uppvuxen i sverige men alla måste klaga, det är mänskligt och jag väljer bara att göra det här!

Ha ett grymt 2009!! det kommer bli ett kanonår